Person på avståndNågon gång runt 1993 tänkte jag läsa på distans för första gången. Jag hade precis ryckt in i lumpen och tänkte jag skulle läsa företagsekonmomi på Hermods. Böckerna beställdes och kursen betalades. 15 månader senare, när jag var klar med värnplikten, slängde jag böckerna. Oöppnade.

Runt år 2000 var det dags igen, jag anmälde mig till en Komvuxkurs igen i, just det, Företagsekonomi A. Klienten till lärplattformen laddas ned och böcker införskaffades. Jag tror till och med att jag presenterade mig i kursrummet precis som man skulle. Några år senare, när jag flyttade, slängdes böckerna.

Vändpunkten

Man kan tänka att jag vid det här laget insett att distansstudier inte var något för mig. Nej nej, det är klart jag inte gjort det. 2009 var det dags igen, jag anmälde mig till distansstudier på kursen Svenska B vid Komvux. Den här gången gick det strålande, jag genomförde kursen och fick bra betyg på den.

Men vad var annorlunda nu, varför lyckades jag den här gången? Som jag ser det finns det flera anledningar: Jag hade ett mål, att fortsätta läsa på högskolan. Jag valde ett ämne som jag var intresserad av, inte något som bara kunde vara bra att kunna. Jag studerade på heltid, alltså jag försökte inte göra det parallellt med arbete eller värnplikt.

Studierna på Komvux var väldigt fria, det enda jag behövde rätta mig efter var den tidpunkt de olika momenten skulle vara inlämnade. Bra på ett sätt, men gjorde också att jag fick sitta dygnet runt de sista två dagarna innan dessa inlämningar. Ett bevis på min oförmåga att planera min tid.

Högskolan

När jag sedan började läsa på högskolenivå fungerade distansstudierna annorlunda. Helt plötsligt ska man som elev göra grupparbeten, dessutom ska man delta i seminarier och lyssna på direktsända föreläsningar. Nu är distansstudierna inte lika fria längre. Men det man fortfarande har är flexibiliteten i rum, i somras satt jag till exempel i strålande solsken på en brygga och tittade ut över vattnet när jag hade seminarium. Samtidigt satt en av mina kurskamrater i södra Kina och tittade ut över vad man nu tittar ut över där.

Men även om jag inte helt fritt disponerar min tid finns det en stor och viktig tidsaspekt. Jag sparar massor av tid. När det är dags för föreläsning går jag och sätter mig i min studiehörna och slår på datorn. Jag slipper alltså en resa till högskolan som tar ungefär en och en halv timme tur och retur. Dessutom läggs ofta föreläsningarna upp i vårt kursrum, det innebär att man kan lyssna på dem när man vill, ta en paus eller ta om det man inte förstår.

Självklart finns det också nackdelar, man lär inte känna sina kurskamrater på samma sätt. Visserligen träffas man ibland när man har träffar på studieorten, men träffarna är inte särskilt många. Det finns en risk när så mycket teknik är inblandad, om någonting inte fungerar står man där med ändan bar. Dessutom måste, åtminstone jag, vara noga med att planera min tid, annars är det lätt att skjuta på allt jag behöver göra.

Slutsats

Det är lätt att tänka att distansstudier är något man gör lite på sidan om, att man kan göra allt man normalt gör i sitt liv och dessutom klämma in lite studier. För mig fungerar det inget vidare, om jag ska lyckas prestera något när jag studerar måste jag avsätta tid till det.