Min första termin på lärarprogrammet lider mot sitt slut, och jag börjar få en del att se tillbaka mot. Vissa saker har varit bra, och andra mindre bra. När jag började med den här webbloggen var min intention att använda den regelbundet, så blev det tyvärr inte. Skolan, livet och familjen har tagit mycket tid, och det har inneburit att vissa andra saker har fått stå tillbaka. Jag ska ändå blicka tillbaka och göra en kort resumé över den tid som har varit.

Verksamhetsförlagd utbildning

Under 20 dagar spridda över denna termin har jag befunnit mig i en gymnasieskola och fått min utbildning där. Meningen med VFU:n har varit att vi ska observera de fenomen vi för tillfället läser om på högskolan. Dessutom ska vi, förhoppningsvis, ha fått leda några moment i de klasser vi observerat.

Jag är glad att jag kom till den gymnasieskola jag gjorde och att jag har haft två jättebra handledare. Utan dem skulle det varit än mer rörigt än det faktiskt var. Det är svårt att komma till en gymnasieskola, hoppa in i en okänd klass och observera eller leda moment. Än värre blir det eftersom dagarna har varit utspridda över terminen. Om jag fick önska skulle man istället koncentrerat det hela till två VFU-perioder där man var en längre tid sammanhängande i skolan. Alternativt om man vill sprida ut det över en längre tid två fasta dagar i veckan under tio veckors tid. Då skulle man ha helt andra möjligheter att följa en eller ett par klasser genom några moment i undervisningen.

Men även om VFU:n kan förbättras har jag lärt mig mycket och haft många bra och intressanta dagar där. Höjdpunkten var den dag jag helt själv höll en lektion om franska revolutionen. Denna lektion låg precis efter höstlovet, vilket innebar att jag kunde ägna lovet åt att plugga in mig. Och tur var det eftersom jag knappt kunde något om detta ämne tidigare.

Fysiska träffar

Under terminen har vi haft två fysiska träffar på högskolan i Falun. Den första tyckte jag var bra, även om det var nervöst innan att träffa alla nya kurskamrater. Den andra träffen var jag dock besviken på, temat för den träffen var Riklig språkanvändning. Ett tema som känns viktigt och aktuellt. Tyvärr tycker jag att skolan kunde gjort det hela bättre och mer intressant. Det mesta vi gjorde under dessa dagar hade helt klart en inriktning på lägre åldrar, en stor nackdel när alla från förskola till gymnasium läser tillsammans den första terminen. Men snart blir det ändring på det, i den nya lärarutbildningen kommer man inte att läsa gemensamt.

Föreläsningar

Kvalitén på föreläsningar och föreläsare har skiftat. Tyvärr har jag ofta känslan att jag som distansstudent inte riktigt räknas lika mycket som campusstudenterna gör. Föreläsarna har svårt att hantera en sal full med studenter, och dessutom en hel hop studenter som sitter uppkopplade via datorn. I de bättre fallen har det blivit att vi inte fått gehör för våra frågor, i något av de sämre fallen innebar det att vi distansstudenter blev öppet hånade. Här har högskolan en hel del att arbeta med. Som jag ser det finns det två vägar att gå för högskolan, antingen får de ha en bisittare som hjälper till att sköta distansstudenterna. Eller så får man helt enkelt hålla föreläsningarna två gånger, en gång för campus och en gång för distansen.

Men vad är bra då?

Om jag snabbt ska tala om vad som är bra med utbildningen blir svaret självklart. Seminarierna och vår seminarieledare. Det är otroligt givande att diskutera och analysera olika ämnen i mindre grupper. När man sedan också leds av en kunnig och intresserad seminarieledare blir det ännu bättre. Men självklart är inget så bra att det inte kan bli bättre, jag anser att det skulle vara tätare mellan och längre seminarium.

Dela med: