Min första termin på lärarprogrammet lider mot sitt slut, och jag börjar få en del att se tillbaka mot. Vissa saker har varit bra, och andra mindre bra. När jag började med den här webbloggen var min intention att använda den regelbundet, så blev det tyvärr inte. Skolan, livet och familjen har tagit mycket tid, och det har inneburit att vissa andra saker har fått stå tillbaka. Jag ska ändå blicka tillbaka och göra en kort resumé över den tid som har varit.
Nu närmar sig första tentan med stormsteg. Imorgon tisdag är det dags, och som vanligt inför tentor har jag svårt att göra det jag ska.
Tentan är muntlig och vi har fått 14 instuderingsfrågor. Vi får sedan en av dessa frågor på tentan och har 10 – 15 minuter på oss att besvara frågan så uttömmande som möjligt med utgångspunkt i kurslitteraturen.
Jag har förberett mig bra på vissa frågor, och mindre bra på andra.
Ibland har jag svårt att prioritera, exempelvis när jag började skriva detta inlägg. Helt plötsligt när jag satt och skrev kom jag på att det faktiskt var bra mycket bättre att fortsätta förbereda mig inför tentan än att skriva här.
Härom dagen var första gången sedan 1994 jag tillbringade en hel dag på en gymnasieskola. Det kan låta konstigt, men jag har faktiskt inte tillbringat särskilt mycket tid i gymnasiet sedan jag gick ut den tvååriga, praktiska linje som jag gick i Kalmar. Det kanske är märkligt att bestämma sig för att bli lärare trots det. Orsaken till mitt beslut är ibland lite oklar, även för mig.
När jag kom till VFU-skolan blev jag mottagen av två fantastiska lärare som hade precis den ämneskombination som jag själv hade tänkt mig, svenska och religion. Dessutom undervisar de i etik och livskunskap, vilket passar mig fantastiskt bra, eftersom jag tänker mig att jag kan ha nytta av det inför min framtida examensuppgift.
Idag fick jag gå upp i svinottan som vi brukar säga hemma. Så sitter jag nu på tåget som är på väg mot Falun. Det är dags för den första riktiga träffen, innan har allt varit välbekant. Studier på distans innebär ju som bekant att man inte träffar sina kurskamrater i verkligheten. Det ska det bli ändring på nu, idag ska jag träffa dem för första gången.
Någon gång runt 1993 tänkte jag läsa på distans för första gången. Jag hade precis ryckt in i lumpen och tänkte jag skulle läsa företagsekonmomi på Hermods. Böckerna beställdes och kursen betalades. 15 månader senare, när jag var klar med värnplikten, slängde jag böckerna. Oöppnade.
Runt år 2000 var det dags igen, jag anmälde mig till en Komvuxkurs igen i, just det, Företagsekonomi A. Klienten till lärplattformen laddas ned och böcker införskaffades. Jag tror till och med att jag presenterade mig i kursrummet precis som man skulle. Några år senare, när jag flyttade, slängdes böckerna.
Eftersom jag bor utanför högskolans område måste jag själv ordna min VFU-plats, eller rättare sagt jag måste ordna kontakt mellan skolan och en VFU-samordnare som är villig att ta emot utsocknes elever.
För en hel del elever är detta svårt, och jag förstår verkligen det.
När jag tog kontakt med Stockholms kommun fick jag ett ganska undflyende svar om att jag skulle kontakta dem igen några veckor så skulle de hjälpa mig om de hade några platser kvar. Jag tyckte det lät lite osäkert så jag kontaktade helt enkelt några av grannkommunerna.
Jag blev så upptagen av kursens upplägg att jag inte riktigt hann med att säga något om första veckans studier. Som vanligt har det varit mycket egen läsning, och trots att jag läst mycket i förväg har jag suttit en hel del tid med böckerna.
Vi har haft ett antal föreläsningar med ett antal lärare, föreläsningarna har varit bra, men som vanligt är på högskolan överlappar de kurslitteraturen en del. Visserligen kan detta vara bra eftersom man då vet vad lärarna anser vara viktigast i böckerna, men det är också tråkigt eftersom det tar extra tid.
Så, nu var första veckan till ända, det har varit en ganska rörig upplevelse. Jag inser att det är svårt för skolan när det är så många nya elever samtidigt, samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att skolan inte har rutiner för att sköta det hela på ett bättre sätt. Personligen har jag studerat på distans vid Högskolan Dalarna sedan vårterminen 2009, men jag tycker verkligen synd om alla som kommer helt nya till skolan och får uppleva detta kaos.
Men hur skulle då skolan kunna göra det till en mer angenäm upplevelse för oss studenter? Jag har några punkter, men det finns säkerligen fler:
Denna webbplats är skapad som en del av den utbildningsdokumentation jag för när jag läser till lärare på Högskolan Dalarna. Mina inriktningar är svenska och religion och jag satsar på att skaffa mig kompetens för att undervisa på gymnasienivå. Det som är lite speciellt med min utbildning är att jag läser på distans, och bor ungefär 23 mil från min skola.
Distansstudier är annorlunda, men eftersom jag tidigare läst ett drygt år på distans har jag hunnit komma på hur man ska göra. Det viktigaste är att man avsätter tid. Själv har jag avsatt mellan 9.00 och 15.00 till studier. Dessutom läser jag ingen skönlitteratur när jag studerar, istället läser jag alltid kurslitteratur, på bussen, toaletten eller i sängen.
Dela med:
